Det tog mig 30 min på min vårpromenad, innan tankarna började vandra fritt. Jag valde medvetet bort att lyssna på något i örat för att se vilka tankar som skulle komma till mig under promenaden. Vanligtvis så lyssnar jag mycket på poddar, jag har ett helt gäng inspirerande poddar som jag gillar, men denna gång så valde jag bort dessa till förmån för tystnad.
Under de första 30 min gick tankarna till de vardagliga bestyren och framförallt hur jag, min familj och fotbollslaget ska förändra våra beteenden nu i Corona tider. Att barnen inte får ta hem kompisar att leka när någon bär på symptom i vår familj. Vad ska vi göra under påskledigheten? Ska vi förändra våra normala påsktraditioner? Hur ska vi göra med de inplanerade träningsmatcherna? Och är det värt att springa istället för att promenera för att riskera att en förkylning ska bryta ut?
Därefter började tankarna flöda, de landade på hur vi människor upplever förändringar och vad det är som påverkar att en förändring kan genomföras på ett lyckat sätt. I dagens samhälle säger forskarna att förändringstakten för teknik sker exponentiellt, att förändringar sker åtta gånger snabbare i år än hur det var förra året. Med tanke på att vi människor inte utvecklas i samma takt, vi är ju fortfarande samma art som sprang på savannen för ett gäng tusen år sedan, så blir detta mer och mer problematiskt förstås.
Vi behöver hitta sätt att bli bättre och bättre på att jobba med förändringar, men i verkligheten så är det ju inte så. I vårt samhälle idag så bidrar stressen till att vi inte klarar av att tackla de förändringar som vi utmanas med. Och bidrar på så sätt till ökad stress och bildar på så sätt en negativ spiral.
Så hur gör vi då? Jag tror att det första vi behöver lära oss är var stressen över förändringar kommer ifrån, så att vi på ett personligt plan kan ta ansvar för hur allt påverkar oss, och vara medveten om hur det hänger ihop. I den mentala träningen pratar man om att en förändring kan emottas som utvecklande för vissa personer och som ett hot mot tryggheten för andra personer. Detta beror av den mängd grundtrygghet man besitter som person. Sitter man i en väldigt trygg situation och har alla delar i livet på plats så är man därmed mer positiv till förändring. Om man däremot har en orsak till personlig kris i livet, eller kanske till och med flera orsaker, så blir det förstås tuffare att på ett bra sätt kunna genomföra en förändring.
Eftersom att detta är skillnad mellan enskilda personer så betyder det att det är viktigt att vi bygger tillit i arbetsgrupper och på arbetsplatser så att vi vågar och tar vårt ansvar att prata om hur varje persons enskild bild ser ut. Hur förberedda är vi på att genomföra denna förändring? Och som chef så är det här förstås av din högsta vikt att vara intresserad utav eftersom du vill genomföra en lyckad förändring.
En del av receptet är alltså att bygga trygghet i grupper för att komma åt de personer som vi behöver jobba extra med för att genomföra en lyckad förändring. Det gör alltså att all form av trivsel och teambuilding aktiviteter skapar direkt en viktig förutsättning för lyckade förändringar. Viktigt är att tänka på att denna tillitsfulla miljö är något som redan måste finnas på plats när förändringen ska genomföras. Tänker vi så när vi budgeterar för dessa typer av aktiviteter? Min erfarenhet säger att när dessa aktiviteter genomförs så är det ”bara för att ha kul” inte för att det ska skapa något verkligt resultat, och på så sätt så är det lätt att prioritera bort denna typ av aktiviteter i kostnadsbesparingstider.
När jag tittar tillbaka till mitt första chefsjobb så var brist på tillit den största boven som satte käppar i hjulet för de förändringar inom LEAN som skulle drivas igenom på avdelningen. När vi hittade verktyg för att bygga samarbete, trivsel och tillit i gruppen så gick det bättre.
MEN, det kommer alltid att finnas människor som inte vill vara med i förändring. Troligtvis för att de är väldigt otrygga, och vissa har inte tillräckligt med självinsikt att veta om det själva. De kan dessutom vara väldigt ointresserade av att jobba med sin egen personliga utveckling. Den mentala träningen beskriver varje persons liv som ett ”gör det själv projekt”, att vi kan inte räkna med att det är någon annan som skapar din lycka. ”Du är din egen lyckas smed”. Och vad gör vi då?
Vi kan förbättra situationen genom att göra en workshop där vi definierar :
- vad vi kan påverka och
- vad vi inte kan påverka
Att dela upp i dessa kategorier gör det tydligt var vi ska lägga vår energi i förändringen. Vi hjälper alla att dela upp förändringen i bitar och ger den lite distans. Detta bygger en kultur av att ta ansvar för det man kan påverka och inte lägga energi på ”onödigt gnäll”. Sätt detta som en spelregel så minskar det en del av oron i förändringen.
Som jag resonerat om tidigare så är ju möjlig grad av förändringstakt högst individuell, detta gör att varje enskild individ har ett ansvar i att öka den personliga tryggheten. Ibland kan det vara generellt fysiskt hälsobyggande faktorer som träning, som är nyckeln. Ibland mer psykologiska faktorer. Arbetsgivaren har ett ansvar att lyssna in och vara ett stöd i detta. Men jag tror att arbetsgivarna ibland behöver ställa krav i dessa frågor. Hur vi mår privat, påverkar prestationen på jobbet i högsta grad.
Håller ni med?
Webbplatstitel 